Sitter och lyssnar på en av mina alltime favorit låtar, man har ju några sådana som man alltid älskat och enda sedan jag var liten har jag älskat låten Cry little sister av Gerard McMann och låten var också temalåt till en av mina alltime favorit filmer, The Lost Boys från 1987.

Jag är inte så att jag gillar enbart en viss typ av film eller musik, men gillar man vampyrfilmer så antar jag väl att man kommer älska filmen The Lost Boys.

A last fire will rise behind those eyes
Black house will rock, blind boys don't lie
Immortal fear, that voice so clear
Through broken walls, that scream I hear

Cry, little sister - Thou shall not fall
Come to your brother - Thou shall not die
Unchain me, sister - Thou shall not fear
Love is with your brother - Thou shall not kill

Blue masquerade, strangers look on
When will they learn this loneliness?
Temptation heat beats like a drum
Deep in your veins, I will not lie

Little sister - Thou shall not fall
Come to your brother - Thou shall not die
Unchain me, sister - Thou shall not fear
Love is with your brother - Thou shall not kill

My Shangri-Las
I can't forget
Why you were mine
I need you now

Cry, little sister - Thou shall not fall
Come to your brother - Thou shall not die
Unchain me, sister - Thou shall not fear
Love is with your brother - Thou shall not kill

På vägen till spårvagnen upptäckte jag en sak som jag funderat på innan, hur jag nu för tiden ser bilar stå på mystiska platser. Ioförsig bara hänt två gånger men lite lustigt. En kväll såg jag en bil stå parkerad på områdets lekplats och idag stod en bil i gångvägen/tunneln under vägen.

Väl nere vid spårvagnshållplatsen står det två brandbilar, två ambulanser och flertal poliser, min första reaktion var att nu är någon mördad, det var väntat haha. Men det var en spårvagn som kört in i en annan. Tydligen hade föraren och en passagerare skadats läste jag senare på aftonbladet.se. Ja jag läser den haha.

Hur som helst jag gick hem till Emma istället där sedan hennes pappa skjutsa oss till frölunda torg där vi tog bussen in till stan och mötte upp Lisa. Vi åt på ett på litet thaiställe och maten var riktigt god. Sedan iväg emot shoppingen haha, men jag köpte saker jag behövde, fick tag i två par jeans , ett av dom kostade bara 29 kr!

Lisa hade bråttom till jobbet men jag och Emma stannade kvar i stan och gick och fikade istället. Det är dyyyrt att fika ush ush ush fy fy fy men mysigt och gott så man får väl stå ut haha.

En liten stund senare efter vi satt oss kom Emmas kille Robert in och fikade med oss, sedan vagnen hem som stannade på torget så vi gick hem därifrån, tar ju bara 20-25 minuter.

 Hemma hade svågers mor med man och svågers syster kommit på middag, men jag var helt uppslukad i en låda som storasyster gett mig med massa gamla saker som pappa lagt undan. Bortsett från systers gamla skolkataloger och 41 olika vykort från mormor och morfar så hittade jag en hel del saker som kändes i bröstet. Små kärleks brev/meddelande som mamma och pappa skrivit till varandra och en dagbok som pappa förde året efter mamma dött, den var ioförsig bara 2 sidor lång ungefär men det var härligt att få läsa dom raderna. Även lite gamla foton på mamma som jag inte sett (eller minns iallafall). Och brev jag skrivit till mamma och pappa.

Det är inte lätt, jag saknar dom som fan.

dagens citat

'medan vi sörjer över förlusten av vår vän, gläds andra över att få möta honom på andra sidan'

- john taylor

and the first person i see is my soulmate. . .

Ok, så idag fick jag nog på att vänta på min kamera som jag beställde på media martk den 15 december förra året. Det har alltså snart gått en månad sen jag beställde den och jag var med på att det skulle ta tid innan jag skulle få den eftersom det snart var jul och det. Så han i kassan fick mitt nr och skulle ringa när den var inne. Och jag väntade och väntade men tänkte att nu får jag ju åka dit och kolla (det ligger inte långt bort från där jag bor).

Så jag och min svåger åkte dit och fick tag i en tjej som jobbar där och hon sa att det är ju inte konstigt att dom inte ringt, den här kameran har utgått. Killen hade sålt mig en kamera som dom inte ens får in längre. Tjusigt.

Men så jag köpte den nya versionen av den kameran jag beställt som kostade tusen kronor mer ioförsig. Men jag fick minneskortet på köpet.

Men så himla bra vet jag inte om den är. Bilderna ser jätteskarpa ut i kameran men inte lika skarpa i datorn (bilden på mig är tagen med kameran idag). Aja det tar väl tid innan jag lär mig den och allt.

Imorgon ska jag och Emmis hälsa på vår gamla gymnasieskolan.

-dagens citat-

'men så kan du inte säga'

'jo jag kan säga vad jag vill luften är fri'

- linda och ingemar, morgongänget

Jag har blivit total besatt utav en serie som heter Skins som handlar om de brittiska ungdomarna Tony, Michelle, Sid, Chris, Maxxie, Cassie, Jal, Anwar som huvudrollerna och några mer såklart,  och deras vardag. Serien är blandad med drama och humor och det är ju de flesta serier men den här har något alldeles extra, jag vet inte vad men jag kan inte sluta se på den. Jag skrattar och är tårögd om vartannat och vissa scener är riktigt svåra att se

Serien har bara gjorts i två säsonger vet inte om det kommer komma fler, jag hoppas verkligen det!

-dagens citat-

'ill give you head, thats friendship!'

- tony till maxxie på deras skolresa till ryssland, skins

Istället för ett tal valde jag denna sång av Mikael Wiehe till pappas begravning. Denna text beskriver precis hur jag och pappa hade det och hur vi var för varandra.

När jag hörde denna sång så passade så perfekt, jag bara tänkte 'den här'.

Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagrar
har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

Som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida

Du är med mej…

Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band

Du är med mej…

Du är med mej där jag är
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

Jag behöver inte säga så mycket om min pappa mer än att han var bäst.

Han ställde alltid upp om man behövde något och tog sällan för sig. Han var rolig och charmig och allmänt galen, han älskade att skoja med folk och han älskade djur, jag kan inte minnas alla knepiga djur vi haft här hemma.

Han berättade mycket om sin uppväxt för mig och jag var ju intresserad, det var så kul när han berättade om allt. Andra barn hörde sagor innan läggdags och jag hörde historier om pappas barndom. Vi besökte ofta platser han varit på som liten och han berättade.

Vi hann resa till ett flertal olika platser, våran sista resa var till Thailand i november 2007, den bästa resan någonsin och vi fick underbara vänner där nere.

Mamma dog i augusti 1996 så det har ju alltid varit pappa och jag. Många har ifrågasatt varför jag alltid var med min pappa, men han var ju min bästa vän!

Jag ångrar inte alls all min tid med pappa, man vet aldrig när dom inte finns där längre. Mamma fick jag knappt ha i åtta år. Pappa fick jag i alla fall ha i nästan tjugo år.

Han var den underbaraste pappan jag någonsin hade kunnat önska mig!

För att citera pappa,

’Vilken tur att du valde mig som pappa’

Pappa dog oväntat den 12 augusti 2008, han skulle fyllt 63 år den 4 september.

Hela min värld raserades, min bästa vän var borta föralltid. Jag saknar honom så mycket att det gör ont.

Pappa  lämnade efter sig 6 barn, 8 barnbarn, sin mamma och många, många, många vänner.

Hans dödsannonsdikt löd,

Säg ej med sorg att han är död

Tänk med glädje på att han levat

Och det var så pappa var, tänk positivt, se framåt. Tänk på det glada och ta vara på dagen.

mötet med advokaten gick bra, hoppas att allt ordnar sig med allt och att allt blir klarts å vi kan gå vidare med våra liv på riktigt. nu är det bara en konstant oro man går runt med.

nu på kvällen fick jag världens irritation av någon anledning. pms?

blev så irriterad och förbannad på allt haha

gått över lite nu.

pratade med tildis som berättade att hon också skaffat en blogg här.

hon tyckte som jag är sidan är enkel och stilren.

men hon ska inte börja skriva i sin ännu utan hennes blogg är hennes nyårslöfte, att hon ska skriva regelbundet i sin blgog hela året 2009

det tycket jag lät kul och ville också göra men jag har ju redan börjat haha och kommer lägga in allt eftersom inlägg som hänt tidigare i år och förra året så.

men det får väl bli att jag iallafall skriver egelbundet hela 2009 även när jag inet känner för att skriva.

en fundering idag är iallafall om en sak vi diskutera på arbetet häromdagen om hur många timmars sömn man behöver.

och det var lite olika vissa sa 6 andra 8 osv

och då fråga jag om det gällde den stunden man lagt sig i sängen eller när man väl somnat och då blev alla vadå vad menar du

det visade sig att dom jag pratade med då somnar nästan med en gång när dom lagt huvudet på kudden men för mig tar det jättelång tid innan jag somnar. det kan ta upp till två timmar innan jag faktiskt somnar. jag ligger där och smådrömmer och tänker för mig själv.

konstigt kanske ? haha

aja

2009 blogga regelbundet

idag var vi ute på långpromenad, jag och min syster med hennes familj. tildis följde också med.

vi är alla väldigt kluvna med hur vi ska göra med alla saker och hur vi ska få plats i huset. vad ska vi slänga och vad ska vi spara?

imorgon skall alla syskonen samlas och vi ska tala igenom bouppteckning m.m med en advokat som våran första boupptecknare tipsat om.

vi får se hur det går.

jag känner mig bara så trött av allt detta.

jag lyssnar på denna vackra låt, skriven utav clark guy.

väntar desperat på ett tåg att komma och ta mig härifrån

men om det kom ett tåg

skulle jag då åka ifrån allt?

det är inte säkert

desperados waiting for a train

 i played the red river valley
he'd sit in the kitchen and cry
run his fingers through seventy years of livin'
and wonder, "Lord, why has every well I've drilled gone dry?"

we were friends, me and this old man
we's like desperados waitin' for a train
desperados waitin' for a train

he's a drifter, a driller of oil wells
he's an old school man of the world
he taught me how to drive his car when he was too drunk to
and he'd wink and give me money for the girls
and our lives was like, some old western movie
like desperados waitin' for a train
like desperados waitin' for a train

from the time that i could walk he'd take me with him
to a bar called the green frog cafe
there was old men with beer guts and dominos
lying 'bout their lives while they played 
i was just a kid, they all called me "Sidekick"
just like desperados waitin' for a train
like desperados waitin' for a train

one day i looked up and he's pushin' eighty
he's got brown tobacco stains all down his chin
well to me he was a hero of this country
so why's he all dressed up like them old men
drinkin' beer and playin' Moon and Forty-two
jus' like desperados waitin' for a train
like a desperado waitin' for a train

the day 'fore he died i went to see him 
i was grown and he was almost gone.
so we just closed our eyes and dreamed us up a kitchen
and sang one more verse to that old song
(spoken) Come on, jack, that son-of-a-bitch is comin'

we're desperados waitin' for a train
was like desperados waitin' for a train